Gammaldags kanelbullar

Bakade kanelbullar igår. Mycket traditionellt recept som jag använt mig av under åren, när ”vanliga bullar” skall bakas. Läste lite på mjölpåsen för att se om det fanns något roligt recept, ibland gör det nämligen det.

”Gammaldag kanelbullar” stod det, kollade receptet och såg att det var ju väldigt likt mitt vanliga bullrecept. Har aldrig tänkt tanken att en kanelbulle kan vara gammaldags och reflekterade lite kring detta.

Det luktar gott när man bakar kanelbullar och de är goda. Uppskattad av de flesta till ett glas saft, mjölk eller en kopp gott kaffe. Det kan väl aldrig bli gammaldags!

”Ko-kraft”

Våra två kvigor har kalvat och blivit kor. Det var alltså första gången som de kalvade och ingen gammel-ko finns i flocken som kunde visa eller på annat sätt ”handleda” varken i själva födandet eller omhändetagandet av den lilla kalven. De klarar det ändå och det är ju fantastiskt.

Kvigan går undan från flocken när det är dags att föda, hon krystar fram kalven som efter mindre än en timme står på benen och letar efter juvret och maten. Kalven stöter med sin lilla mule för att få mjölken att komma fram. Kon råmar högt och ljudligt för att kalven från början skall lära sig hur mamma låter och kunna hitta till henne. Strax därpå kommer den andra kon till födsloplatsen, hon som redan kalvet, för att hjälpa till att städa upp och få bort lukter och lämningar efter förlossningen. De äter tillsammans upp hinnor och slickar i sig fostervattnet. Jag tror att de gör det för att inga rovdjur skall snoka sig dit.

Kan man kalla det ”ko-kraft”, kvinnokraft i djurvärlden.

Visst är det fantastiskt!

Invigningen avklarad

Så är det då avklarat, invigningshelgen. Det blev ungefär som jag väntat mig. Jag var lite nervös, allt var inte så klart som jag tänkt mig från början. En rad besökare både på lördagen och söndagen, inte alla på en gång utan lagom utspritt så det blev aldrig någon kö. Min ”ko-lugna” image hotades inte av stress, möjligtsvis lite när strömmen krånglade och pannkaksgästerna satt där och väntade. Men de höll sig också Ko-lugna och kunde så småningom få sina pannkakor, lite trasiga dock så det blev för halva priset. 

Men trevligt var det, tack för all support och lyckönskningar.

Det är ju nu när jag startat som jag också kan forma till det så att det blir bra och förhoppningsvis också bättre vartefter.

 

Våren pågår

Skönt att våren är här, fast egentligen har jag alltid tyckt mer om hösten än om våren. Våren har skapat lite lätt stress inför allt som skall göras. Skitiga fönster avslöjas och det som göms i snö kommer alltid upp i tö. Bokstavligt och bildligt. Hösten är skönare då naturen liksom vi människor förbereder sig för lugn och vila. Ingen stress och ingen hets, harmoni och vila.
Men något har hänt!
Jag uppskattar plötsligt den vår som så sakteliga för oss mot sommaren. Det känns lugnt och harmoniskt, jag är tillfreds. Är det den långa, kalla och snörika vintern som gett mig perspektiv på årstiderna. Eller ligger det på ett mer personligt plan? Förmodligen båda.
Massor att göra, frön och plantor, grävning och krattning. Skall jag sätta ringblommorna här eller där? Hur många tomatplantor skall jag ha i växthuset?
Ska jag skippa gurkan som det alltid blir för mycket av eller kanske kålen som inte blir något av överhuvudtaget?
Rummet fullt av plantor, sticklingar och fröpåsar. Kommer jag att så allt i år? Förmodligen inte, ambitionen är alltid högre än vad som sen blir verklighet. Möjligen är det så att jag numer har ett mer avslappnat förhållningssätt till mig själv och vad jag faktiskt får gjort.
Jag duger ju ändå och hur det än blir så är det OK. Dessutom är det så att en ängel i helgen sa mig att jag måste ta hand om mig själv för att räcka till för andra. Det är alltså inte tvärtom att jag först måste göra min plikt gentemot andra.

Ta hand om mig själv skall jag göra! Tack min ängel!

Från ord till handling

Idé

När 1900-talet precis hade blivit 2000-talet flyttade jag och min man till en liten gård i Björksjön i Hällefors. Gården som är en småskalig jord- och skogsbruksfastighet hade stått obrukad under lång tid. Det var igenvuxet i hagarna men användbara byggnader. Vi plöjde upp jorden för att odla grönsaker men det var inte lätt att få det att växa.

Hur får man liv i jorden? Skulle vi skaffa djur som kunde beta och öppna upp i markerna?

Det tog några år att skaffa kunskap, fundera och räkna innan jag bestämde mig för att starta ett företag. Det skulle kosta mycket det förstod jag men om jag lät det ta tid skulle jag kunna använda mina egna pengar eftersom jag var anställd och fick lön varje månad. När jag också upptäckte möjligheten att under de första 5 åren kvitta underskott i företaget mot inkomst av tjänst såg jag att det var möjligt.

Efter de 5 första åren skulle de stora investeringarna vara gjorda och betalda och företaget skulle kunna genera ett litet överskott.

Min affärsidé är formulerad: ”Att driva ett levande småskaligt jordbruk som producerar och säljer ekologiska och jordnära varor, upplevelser och tjänster